D e vår Tito d, född den 1/11/2010. Han är köpt från Kennel Kowhai i Kuusisto utanför Åbo. Här kanske d e han på bild, runt 5 veckor om ja int minns fel, när man 1a gången fick åka o hälsa på.

Ja hadd surffa runt lite o kolla på doggar en tid. D hade gått många år sen min Gumma dog o så fick jag nys om att d fanns en ras som påminde väldigt mycke om henne. Gumman va en äldre blandrastik ja hade me mig från Kreta när vi flytta tibax ti Finland 2003. Ja hitta av en slump Kennel Kowhai som ligger alldeles här nära oss, o dom hade valpkull på kommande, så .... klart vi måste dit o "titta"   

Här nedanför Gumman:

Egentligen ville jag ha en tik, antagligen för att den enda hund ja haft förr var en tik, d kändes tryggt o bekant. Men sen föddes d bara 2 tikar o hela 7 hanvalpar, o tikarna va redan reserverade, så ja fick ta mig en funderare. Nåh, en hund ville ja ju ha, o man får ju int va för trångsynt, så wth, vi testar väl en hanhund då, så har man sett d oxå sen. Sagt o gjort, vi beställde valpen!!!! Nu börja nedräkningen, o ja va minst sagt eld o lågor. Valpen sku dessutom va lite av en överrasknings-julklapp ti oss alla, så Manolis (min son på 10 år) fick ingenting veta . Minns dom där tiderna, vi sku iväg o "shoppa julklappar" o åkte ti Kuusisto o paja små isbjörnar. 

Nåja, sen gick d som d gick o ja va plötsligt "ensam" me en växande mage, en växande mini-tonåring o en VÄXANDE  9 veckors valp.....dessutom va ja utrustad me ett graviditetshumör som hette duga . 

Ja hadd ju tänkt att allt sku va så annorlunda, ja hade planer på att träna, verkligen träna, den här hunden. Nå träna har vi gjort oxå, kanske int rikit så mycke som ja hadd tänkt, men iaf, o tränar gör vi fortfarande. Nu börjar d ju faktiskt bli lite lättare, när Pumpernickeln Pontus ha blivit hela 7 månader gammal. Efter att bara ha orkat flåsa mig igenom en grundkurs för valpar när han va liten går vi nu äntligen i hundskola igen. Skitroligt!!!

Tito första dagarna hemma:

Han växte...

O växte...

o VÄXTE. Här nedan 3 månader gammal.

Tito ha nog varit en "lätt" valp. Lätt att uppfostra, lätt att få rumsren, hemskt lite ha han haft sönder, inte tagit mat från borden. Största problemet ha kanske varit hans skygghet. Redan som liten va han väldigt försiktig mot främmande människor, gick undan bakom mig o skällde, få fick komma fram o klappa honom. D här ble nästan värre i ett skede när han blev äldre, men nu (ta i trä ta i trää) dom sista månaderna tycker ja han ha blivi MASSOR bättre. Visst ibland kan han skälla till om nån kommer för nära för snabbt, o vissa människor blir han helt enkelt int bekant me, hur många gånger vi än träffas, men på d stora hela e han myyyycke mycke bättre, o d e skönt! Me hundar funkkar han superbra, me alla hundar hittills åtm. Vi går däfför ganska ofta ti hundparken.

En annan sak ja fått jobba ganska mycke me e gående i koppel. Tror vi ha gått enl drag--->stanna-principen nu 4-5 månader o me varierande resultat. Dom säger ju att d tar länge, o mitt tålamod e nog int allti d bästa, men oxå här tycker ja sista tiden ja märkt en klar förbättring. För nån månad sen va länkarna, speciellt dom me vagn, ett rent helvete, vi gick o stanna gick o stanna gick o stanna, o 6 dar av 7 va ja en hårsmån ifrån att skuffa hunden i ån o visslande gå därifrån. D va lixom int ens roligt att gå ut o gå. Men nu börjar vi va på rätt väg där me, så nu blir d folk av oss, både Tito o mig ännu . 

Här ovanför ännu en färsk bild på doggen, tror d e för drygt en månad sen, alltså va han ca.13 månader. En ljuvlig sak vår Titling, alltid me näsan i blöt överallt, allti & överallt e han me     

To be continued. . . . .

Soon sooon.....

We´re working on it