Finally! Nu känns d äntligen som vi kommit igång me Tito, på riktigt. D börja egentligen med att han hade en ovanligt nervös period nån tid, kanske för några månader sen, kan det ha varit i oktober-november? Så pass nervös att länkarna ble nästan jobbiga, d kändes jobbigt för mig åtm att se honom så. Behövdes int mer än att nån gick på andra sidan gatan (!) för att han sku hingsta upp sig, resa ragg o ibland till o me morra. Inte roligt alls, varken för mig elär för honom själv. Han va på sin vakt hela tiden. Nu när lite tid har gått o man kanske ha fått lite perspektiv på saken tror ja nästan d va hans hormoner som ställde till d. Dom säger ju att 2-års åldern kan va ganska jobbi me hanhundar.  Lite som en berg- o dalbana före allt balanserar sig o hunden hittar "sin plats" så att säga, hur mycke ska han vakta, hur mycke ska han försvara osv. 

Jag blev iaf lite orolig då, o kontaktade en expert, Jirka Vierimaa heter han. Hade läst en del om honom o hans skolning o ja fick oxå höra mycke positivt om honom. Sagt o gjort, han kom hit. Ja va nervös som en harskit förstås, o man sku ha kunna tro att Tito sku ha blivi desamma bara av att vistas under samma tak som jag, men allt gick bra. Fick faktiskt höra att Tito e den mest balanserade valkkare han haft att göra me (pöös pööös pööös). Vi va ut en länk, träna lite på va man kan göra om "suspekt" (ja menar folk Tito brukar ha tendens att reagera på) folk närmar sig, fick lära mig lite övningar för att förbättra kontakten, o så fick vi testa springa me sele o "springbälte" (vet int va d heter). Skitroligt!! Här visa d sig att Tito nog har förstått att man inte får dra, åtm int när folk vill att man ska göra d  

Inne börja vi fundera på va d går att göra åt Titos reaktion på dörrklockan. Han skäller o morrar medan han rusar in under köksbordet, både rädd, glad o nyfiken på en gång. Jirka föreslog en övning där man använder en trasa elär tygbit, där hunden stegvis lär sig att lägga sig vid trasan när man kastar den på golvet. Man shejpar alltså hunden i små små steg, allt från att hunden bara tittar på trasan när man kastar den, till att ta ett steg i taget mot trasan, o till sist lägga sig ner vid den. Efter det här e d meningen att man ska få in dörrklockan oxå (hit har vi inte kommit ännu) o till sist blir d lixom en automatisk reaktion, dörrklocka, eventuellt trasa, o hunden lägger sig på sin plats tills den får annat kommando. Tränandet i sig va helt nytt för oss, för Tito mycke eget tänkande o initiativtagande, vikket han inte är van vid (elär särskilt bra på), o för mig tålamod, passivitet och väntande (vikke jag i min tur int e särkilt bra på..)

D va SÅ roligt att se hur hunden vakna ti liv, att se hur han njöt av att själv få tänka, själv få göra, o sen bli belönad för d. 

Jirkas besök var nog början på någo nytt för oss tror ja. D gjorde mycke åt mitt självförtroende, att få höra av en expert att det inte är så illa som ja imellan intalat mig, att få praktiska tips på övningar o att få komma igång helt enkelt. Efter d ha d bara rullat på. Vi har övat me trasan, o oxå lite kontaktövningar utomhus, nästan dagligen. Ja har sett till att komma ut i skogen nu o då me en kompis o hennes hund. D innebär både bussresor (Tito e väldigt bilsjuk o dessutom ganska ovan att åka) o gratis socialträning i en o samma smäll. Behändigt. Som bonus får han ju sen springa o leka i skogen många timmar. Helt suveränt. Både hund o matte njuter.

Försöker överlag satsa mer på Tito. D känns som jag har krafter o tid att göra d nu. Gör långa länkar i d fina vädre, går ti ställen där han får springa lös, o övar oxå att gå på relativt lugna platser så han får gå lös brevid oss. D har allti vari viktigt för mig att jag ska kunna ha honom lös, o ja vill att d funkkar, att ja kan lita på honom. Där har vi nog heller inga problem, jag o min titling  

En annan rolig sak som hänt e att Tito äntligen ha börja få lite mer massa. D e många som ha sagt d nu, senast nu ikväll när vi va ute. Ja ha ju nog försökt göda opp honom lite, han ha alltid varit ganska smal, o iom att han e så hög ser han ännu smalare ut. Eftersom han har ganska mycke problem me tassar o trampdynor (dom e väldigt ömtåliga o han får sår o sprickor av ingenting) har ja tänkt att mer fett o b-vitamin kunde hjälpa. Han får därför rått fårfett/kött blandat i sin mat, o öljästflingor. Ha vari lite besviken över att hans  mage int tål råa ben o att han nu åtm kan äta rått kött gör mig så glad så glad. Jag e ju nog i grund o botten av åsikten att hundar ska äta rått kött, d e ju lixom bara så.

O last but not least ha vi börja me klickerträning! Hittills ha vi bara hunni me en inkörningskurs, ha kommi igång me några övningar (nos på post it-lapp, tass på target, ligga ner vid trasan och backning) o d e skiiiiiiiitroligt!!!!!

Sista gången va i fredags o nu blir d paus några veckor, men sen hoppas jag verkligen att d blir en fortsättningskurs. Ti dess tränar vi här hemma, klick klick o klick. D e verkligen så mycke roligare än ja kunde tänka mig, o man riktigt SER hur gott d gör åt hunden. Ja tycker d e så mycke som ha ändrat nu, o säkert ändrar hela tiden, i o me att han måste jobba lite, använda huvudet o på så sätt tröttas ut på ett helt annat sätt än förr. Han e mycke lugnare utomhus, han tar gäster bättre, skäller int alls ner lika mycke folk (ida morse skällde han förstås ut en dam i lång röd kappa, men d va nästan mitt fel, eller hennes eget, för hon kom svepande i sin mantel bakifrån, ganska nära o ganska snabbt, så kanske int så konstigt att min lilla jösse ble lite till sig), han e tåligare me Pontus, d e massor, tror int ens jag kommer på allting så här.

Anyway, nu ha ja babbla på allllllldeles för länge om alllllldeles för mycke. D här borde ha blivit 4 inlägg minst! men man måste ju ta chansen när man får den. Vem vet när nästa inlägg kommer   

Natttiiiiiii

 

mor i skogen

12 februari 2013 10:15

Nej men är det inte i kökssoffan i Nagu han ligger och brer ut sej!!!

 

loppz

12 februari 2013 11:20

jopp, enda sängen/soffan han ha vari opp i (så vitt jag vet.....) :-D

 

mor i kalla vårsolen

25 februari 2013 09:31

haha det är också enda soffan/sängen som Zarling varit upp i (men desto oftare i stället haha)!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Imorse blev d hundparken trots d kalla vädret. Jag älskar när d e så här kallt. Undrar vafför alla klagar så mycke? D e ju så jäkligt fint, o känns egentligen int alls lika kallt som när d e bara några grader minus men fuktigt o äckligt.        ...

Bloggar här nu ida eftersom d ändå kommer att handla mest om Titski boy. Tito fick alltså på söndag kväll rippe. Tänkte int dess mer på d utan antog att d va av allt d torkade godiset (som hans mage inte är van vid) under helgen som fick hans mage se...

Hepp!! Ha int rikit hunni me Titos blogg som ja sku ha villa, d e så mycke allt möjligt hela tiden. Tito ha hunni bli 1,5år, väger 38-39kg. Sista tiden ha han (ta i trä ta i trä) hållits frisk, tack o lov! Han hadde ett återfall av panosteiten i nå...

D e vår Tito d, född den 1/11/2010. Han är köpt från Kennel Kowhai i Kuusisto utanför Åbo. Här kanske d e han på bild, runt 5 veckor om ja int minns fel, när man 1a gången fick åka o hälsa på.       Ja hadd surffa runt lite o kolla på doggar e...

Soon sooon..... We´re working on it